Reflektioner från hemmaplan

Det var inte utan viss motvilja jag lämnade praktikplatsen på FN-representationen, New York och de fantastiska människor jag lärt känna under den här tiden. Jag landade på svensk mark på självaste julafton, vilket betyder att jag idag varit hemma i exakt tre veckor. Det känns snarare som den dubbla tiden, om jag ska vara ärlig. Livet i New York snurrade på i 120, medan det i Göteborg kanske inte riktigt håller samma tempo.

Precis som Karolina skrev, så fanns inte riktigt tid eller ork till att reflektera så mycket över sin upplevelse när en befann sig mitt i den. Både New York som stad och jobbet var intensivt, vilket gjorde att dagarna gick i ett. Såhär i efterhand kan jag dock inte sammanfatta min praktik med ett bättre ord än fantastisk. Mycket tack vare min handledare. För visst är det oerhört inspirerande att bara få vistas i den mångkulturella FN-miljön i sig, men jag inser också att handledaren spelat en viktig roll. Hon har hela tiden varit mån om att jag ska få en givande upplevelse, tagit med mig på fler saker än jag vågat drömma om, fått mig att känna mig inkluderad i kommunikationsarbetet och alltid välkomnat mig att komma med egna idéer och initiativ. Väldigt tacksam för det!

IMG_6447

Sista dagen på praktiken: Fick bevittna säkerhetsrådet anta nya sanktioner mot Nordkorea

Så, vad är då lärdomarna från praktiken? Förutom en större förståelse för FN-apparaturen och hur kommunikationsarbetet kan se ut vid en politiskt styrd organisation så känns det skönt att ha fått bekräftat att jag valt rätt utbildning, inriktning och karriärbana. Jag har alltid drivits av ett samhällsintresse, och – om än klyschigt –  en önskan att jobba med något som känns meningsfullt. Statsvetenskapen har alltid känts som att den lämpat sig väl utefter det syftet, medan media och kommunikation inte känts lika självklart. Trots att vi studerat sambandet mellan politik och media, och jag i teorin varit medveten om hur de hänger ihop, inser jag att jag underskattat kommunikationens roll. Efter praktiken skulle jag istället vilja säga att kommunikation spelar en vital roll i en politisk kontext. En organisation som FN är till exempel helt beroende av stöd från medlemsländerna för att fungera – ett stöd som i sin tur bygger på att människor vet vad FN sysslar med = kommunikationsarbete.

Dessutom har jag fått uppleva hur fantastiskt roligt det är att jobba med kommunikation! Jag måste erkänna att jag inte varit avundsjuk när mina praktikantkollegor suttit och författat tunga rapporter, samtidigt som jag fått jobba kreativt med text och bild – men fortfarande med frågor som rör internationell politik och samarbete. Det som i sin tur är det mest intressanta ämne jag vet. Helt enkelt det bästa av två världar.

Några highlights från kommunikationsarbetet under terminen: Live-tweeting från säkerhetsrådet, presskonferens med Margot Wallström, dokumentärinspelning och Facebook Live-sändning med Jason aka Timbuktu och FN-ambassadör Olof.

Att återgå till studentlivet i Göteborg efter en termin med jobb i den internationella politikens högborg kan på många sätt kännas lite tungt (även om jag trivs med att studera). Jag saknar det redan, men försöker istället se praktikupplevelsen som en sporre och motivation, nu när en fått se vilka fantastiskt spännande jobb som finns där ute! En kandidat i statsvetenskap kan härmed bockas av som ett första steg mot ett sådant, och till sommaren hoppas jag kunna göra detsamma med en examen även i media- och kommunikationsvetenskap.

Summa summarum: Tacksam för min praktikupplevelse! Jag kunde, med handen på hjärtat, inte haft en bättre.

Allt gott,

/Olivia

Advertisements

Slut på ett äventyr – början på ett nästa?

Måste sluta vara så full av klichéer. Men nu är praktikterminen verkligen slut, jag sitter kvar på kontoret trots att jag tänkte gå direkt efter mitt hejdå-fika som ägde rum klockan tre. Jag hittade visst både en, två och tre saker som jag var tvungen att göra innan jag lämnade kontoret. Och mycket riktigt, en viktig sak är ju att summera tiden tillsammans med er.

Jag vet inte huur många som har ställt frågan: Jahapp Frida, vad händer nu? Och jag har svarat typ: Tja, hmm.. Vad händer nu?

Eftersom jag aldrig tagit examen i statsvetenskap så vet jag ju inte. Men jag vet mycket väl att jag håller tummarna för alla de jobb jag har sökt hittills, och att jag har flyt med alla jobb jag kommer att söka de kommande veckorna.

Men låt oss fokusera på det som hänt sedan sist. Julfesten blev så himla bra! Sista veckorna försvann innan jag hann tänka, känns det som. Jag har å Chairs vägnar lagt ned mycket tid på att få ihop föreläsningen jag nämnde i förra inlägget, och till slut blev den färdig. Sista versionen gjordes i måndags och nu får den leva sitt eget liv. Eftersom jag är den första praktikanten på Chair har veckan också bestått av mycket överlämning i form av instruktioner till dokument, power points, hemsida och sociala medier.

Under december var jag med och bollade kring en kommunikationsinsats mot en enhet i Göteborgs stad, som framöver kommer att vara med om en stor förändringsprocess. Kan nog inte säga så mycket mer om den saken, men väl kan jag säga att det var roligt och att jag i dag fick se resultatet av den informationskampanj vi slutligen beslutade om. Om någon som läser detta inte har valt inriktning på statsvetarprogrammet än så kan jag verkligen rekommendera media och kommunikation. Politik ❤ Kommunikation.

Imorgon tar jag examen, och jag är verkligen så tacksam för att jag praktiserade en hel termin på dessa ställen. För alla studenter på GU – se till att gå in och läs praktikrapporterna så att ni är väl förberedda för er framtida praktiktermin. Det går verkligen inte att förbereda sig för mycket. Så till att få ut så mycket som möjligt av tiden!

Och obs.. Tyvärr blev det ingen massage alls för mig under terminen, men jag är glad ändå.

Lycka till med allt ni tar er för i framtiden, vilka ni nu är. Vi kanske ses!
/Frida

 

Snipp snapp slut

Sista veckan på praktiken har börjat. Jag gör mina sista dagar på kontoret i Göteborg vilket känns kul eftersom jag då får träffa alla kollegor som jag har vinkat till över Skype på enhetsmötena hela terminen.

De sista dagarna består så klart mycket av att göra klart det där sista, sortera mappar och skriva överlämningsdokument till nästa praktikant. Det är som alltid konstigt att sluta på ett ställe, att bara lämna över allt jobb man har gjort och lita på att nästa tar vid och gör det minst lika bra. Det är också konstigt att ha lärt sig en massa om frågor som man kanske inte kommer att jobba med igen. Vi får se vad som händer sen men om inte annat är jag helt säker på att jag kommer ha nytta av allt annat jag har lärt mig under praktiken. Det där smågrejerna som man kanske inte kan rada upp i en lista men som man vet att man har med sig.

Förutom mina kollegor kommer jag att sakna att gå till jobbet. Jag gillar att jobba, jag gillar att ha en mejladress, en dator och att sitta på ett kontor. (Tur det, lite fel utbildning annars kanske.) Praktiken har gett mig väldigt mycket, både kunskapsmässigt men också personligt. Jag vet nu att jag är redo för att arbeta, jag vet att jag valde rätt utbildning och att jag är bra på det jag gör.

IMG_4910
Sista bilden får bli på min största bedrift under hösten (okej kanske inte), bli retweetad av Ann Linde. (Ja hon var taggad i inlägget men ändå.)

Det får bli ett rätt kort sista inlägg här på bloggen. Jag har redan förklarat vad regionkontor gör i Bryssel, gett min syn på staden och hyllat mina kollegor. Så jag känner mig ändå klar och redo för att avsluta den här terminen, och se fram emot våren.

Pour la dernière fois, au revoir
BrysselEmma

Att bo i Bryssel

Bryssel, hjärtat av EU. Vissa tycker staden är grå och tråkig, andra älskar den. Jag… jag vet inte.

Jag älskar inte staden Bryssel, men jag har heller ingenting emot den. Det är en stad som många andra med fina delar, och mindre fina delar. Många säger att det bästa med Bryssel är inte staden i sig utan människorna, något jag är helt med på.

Jag var inställd på att staden skulle vara väldigt multikulturell, speciellt om man rör sig runt EU-kvarteren. Förutom att jag bodde med en belgare tror jag inte att jag träffade en enda en. Det blir en speciell stämning när det inte finns en riktig kärnkultur. Staden bygger på folk som på ett sätt alltid är påväg. För även de som har bott i Bryssel i 15 år kom troligtvis med inställningen att de inte skulle bli kvar så länge. Varför blev de kvar då? Ja, svårt för mig att svara på men en inte så vågad gissning är att de fick ett nytt kontrakt och att de nu är en part i ett av Bryssels alla internationella par.

Det är jättekul att hela tiden träffa så mycket människor från olika länder, men jag kände också att det blir svårare att känna sig hemma. Det har så klart med ens egna inställning att göra också, men eftersom de flesta samtal inte handlar om Belgien, inrikesfrågor och kulturella seder, utan istället om Europa, alla andra länder och kulturer tror jag att det är svårt att känna en verklig anknytning till staden.

Nu målar jag upp en rätt negativ bild av Bryssel, inte rättvist. (Vi ska också tänka på att jag var där på hösten, få städer visar sig från sin bästa sida på hösten.) Det är så klart skithäftigt att bo mitt i världens största maktcentrum (vilket märks av) och jag har trivts jättebra. Om en vistelse i Bryssel väntar dig har du verkligen någonting att se fram emot.

IMG_4991Rue de la Loi med Europeiska rådet på ena sidan och kommissionen på den andra.

För att jämna ut kör vi tre negativa och tre positiva saker med Bryssel.

– Utspridd, de olika områdena har sin charm, men alltid en transportsträcka att ta sig emellan dem.

– Vattnet, så mycket kalk. Inte gott och inte bra för håret.

– Katastrofdåliga öppettider. Affärerna stänger vid sju (om inte tidigare) trots att standard är att jobba till 18, och söndagsöppet finns inte på kartan. Konsekvens, alla ska hinna med allting på lördagar.

+ Den avslappnade atmosfären. Kanske eftersom det finns så många kulturer finns det heller inte så mycket rätt eller fel. Jag märkte på många svenskar att de tycker att hemma är vi moralpoliser. I Bryssel (i andra länder överhuvudtaget?) bryr man sig inte så mycket om vad andra gör eller stoppar i sig. Så länge du sköter ditt jobb och verkar må bra.

+ Människorna, alla öppna, trevliga och hjälpsamma. De flesta har själva varit nya i stan och alla är där för att träffa mycket folk.

+ Närheten till resten av Europa. Inte för att jag utnyttjade det men ändå, tänk dig att kunna åka tåg till Paris eller London på typ 2 timmar!

 

Merci a tout Bruxelles, nu fortsätter praktiken i Göteborg.

Brysselemma

Sista dagen

Så nu är det i princip slut: Idag gör jag min sista dag på UNFPA. Tekniskt sett är min sista dag imorgon, men då jag är inte är någon som gillar att flyga och jag antar att fredag den 22 december lär jag inte vara ensam om att resa, valde jag att inte komma till jobbet. Så nu måste jag ordna med de sista sakerna. Jag jagar min handledare för en utvärdering UNFPA vill ha från alla praktikanter, hoppas att hon ger den till mig idag. Jag måste lämna tillbaka mitt nyckelkort till byggnaden och jag måste lämna ifrån mig mitt FN-kort, vilket svider lite. Jag har redan sagt hej då till flera stycken då folk har börjat resa hem för julen (eller Hanukkah eftersom det finns en väldigt stor judisk befolkning i New York). I tisdags hade min avdelning (avdelningen för sexuell och reproduktiv hälsa) en liten hej då fest för mig. De köpte en tårta med mitt namn på och jag fick en UNFPA-kasse med massa små saker i. Det är tråkigt att säga hej då men jag ser också fram emot att flytta hem igen. Jag har skaffat vänner för livet här och jag vet att det är något man säger fast inte nödvändigtvis är sant, men denna gången är det det. Jag kommer komma tillbaka till New York för dessa vänner. Jag kommer dock aldrig flytta till New York. Det är inte en stad jag har blivit kär i som vissa verkar bli, men jag kommer sakna det faktum att det alltid finns något att göra. I Göteborg är utbudet mer begränsat.

Vad jag kommer ta med mig från min praktik på UNFPA är förstås massor med saker. Alla minnen, alla människor man träffat, alla jobbiga och bra stunder. När jag blir ombedd att säga vad jag har lärt mig är det svårare. Vi hade för några veckor sedan en ”retreat” med divisionen jag arbetat i och där var en sekvens som var utformad som en talk-show. En kollega bjöd upp andra kollegor för att berätta om projekt de arbetat med. Denna kollega bjöd sedan upp mig för att berätta om min praktik och hon frågade vad jag har lärt mig. Mitt svar var att jag vet att jag lärt mig något, jag vet bara inte vad. Det var sedan flera som kom fram till mig och sa att jag hade sammanfattat hela lärandeprocessen för alla på UNFPA. Det är svårt att sammanfatta vad man lärt sig, men jag är övertygad om att om några veckor eller månader kommer det klarna. Oavsett vad jag lärt mig har jag knutit massor med nya kontakter som jag värdesätter och kommer värna om.

Nu ser jag fram emot att träffa min pojkvän och min familj igen.

Tack för den här tiden och God jul!

/Klara

IMG_4895

Här är en bild på delar av mitt team. Några saknas, däribland min handledare.

The end – eller?

 

Detta blir mitt sista blogginlägg. Det känns lite svårt att paketera och summera en hel termins praktik, men jag ska göra ett försök. Jag började utan att egentligen veta vad ett forskningsinstitut var och vad jag med min statsvetarbakgrund kommer in i en sådan kontext. Nu har jag fått vara med lära mig så otroligt mycket om stadsutveckling och ser nu tydligt att vi samhällsvetare inte bara har en roll att fylla utan är nödvändiga för att se till att människan och sociala värden får en central roll i utvecklingen.

Det som har varit viktigast för att göra denna termin så rolig och givande som den har varit är alla fantastiska personer jag har fått lära känna. Allt från stadsutvecklingsgruppen som jag har fått vara en del av. Det är alltid inspirerande att höra er prata om era projekt. Speciellt ni som har litat på mig så mycket att ni har låtit mig vara en del av era projekt och hjälpa till att genomföra dem. Tack till min handledare som varit ett fantastiskt stöd. Framförallt tack till RISE:s två andra praktikanter: Anna och Alice. Jag är så glad att jag har fått dela den här erfarenheten med er och fått lära känner er. Fantastiska idéer händer när en filosof, en samhällsplanerare och en statsvetare får slå sina huvuden ihop.

Jag avslutar med att dela några riktigt goda nyheter. Jag har hela hösten försökt planera för hur jag bäst ska fylla vårterminen på ett givande sätt för att sedan söka en master till hösten. Jag har sökt jobb, kurser och olika typer av extraknäck. Men så blev jag tillfrågad förra tisdagen av min gruppchef ifall jag vill och har möjlighet att stanna kvar under en projektanställning i vår. Helt plötsligt löste sig alla mina problem. Jag kommer få stanna kvar och fullfölja mer i mina projekt som jag investerat och känt att jag blivit en del av. Jag kommer få fortsätta fika med mina inspirerande kollegor och jag kommer till slut kunna svara konkret på frågan vänner, bekanta, kollegor och släktingar undrat: Vad blir du som statsvetare då?

Jo, till att börja med projektassistent inom stadsutvecklingsgruppen på RISE, Sveriges största forskningsinstitut.

God Jul och Gott nytt år!

Kajsa

New York slukar dig hel

Buenos días,

Julen står som sagt runt knuten och det börjar bli dags att avrunda min praktikperiod här. Jag åker till Jordanien med familjen under hela vinterlovet. Sedan är jag tillbaka i Göteborg. Där kan jag låta New York-upplevelsen sjunka in och reflektera över alla dessa dagar som jag trängts i tunnelbanan, morgnar jag frustrerats över folkmyller, fascinerats av människors glöd,  och så klart inspirerats, inspirerats, inspirerats. Här har det inte funnits tid för det, riktigt. Staden och jobbet slukar en hel. Olivia som också bloggar här kan skriva under på det, hon också.

Jag kommer att ta med mig nya minnen (positiva och mindre positiva), fantastiska utsikter från takterasser, skratt, politiska insikter, plötsliga vändningar, diplomatiska spänningar, och viktigast av allt: en ocean av internskämt med nya vänskaper.

God jul och Gott nytt år!

Karolina