Spring feelings

thumbnail_IMG_0962.jpg

Våren är här, eller? Känner mig riktigt taggad, nu närmar sig sommaren med stormsteg och även en Filosofie kandidatexamen med huvudområdet europakunskap. Nästa fråga blir, vad händer härnäst? Ska man börja sökandet på sitt drömjobb, ska man plugga vidare och lära sig ytterligare saker eller ska man kanske bara ta och njuta ett år eller fler år på en annan kontinent? Jag har många olika tanker men jobba blir det nog inte än, det ska man ju göra tills man är 65+…..

Men nu fokus på praktik och “här och nu”. Ovan ser ni fyra bilder som kan summera den senaste tiden här på Coompanion. Vi har invigt våren med en lunch på vår alldeles perfekta takterass som har utsikt över hela Göteborg, verkligen super mysigt! Som jag nämnde i mitt förra inlägg har jag varit på UF-mässan och vi utsåg en vinnare för Årets Kooperativa UF-företag, Watoto Studios UF tog hem priset och jag fick hålla en intervju med tjejerna. Mycket trevliga tjejer som sprudlar av idéer och positiva vibes, me like! Watoto Studios UF erbjuder produkter med motiv målade av barn som bor på barnhemmet i Tina’s Childcare i Ghana. Intervjun kommer publiceras i vårt senaste nyhetsbrev, kan länka sen när allt är klart.

En molning fredag bestämde sig jag och mina kollegor att vi skulle ta tåget till Jonsereds fabriker och ta en kik på det nya Le mat B&B som lanseras nu till sommaren. Le Mat Partille är ett socialt företag och är med i Coompanions projekt Tusen jobb. Vi fikade och tog en kik runt om i området, hotellet är inte riktigt klart än så det kändes som en byggplats just nu, men tror det kommer bli så bra när allt är på plats! Kolla in hemsidan för att få en feeling om hur och vad Le mat är, http://www.lemat.se.  Jag och min handledare har också varit ute i Angered och föreläst samt haft en workshop om entreprenörskap. Vi fick möjlighet att träffa en förstaårs-klass på gymnasiet och workshopen blev en riktig succé, där ungdomarna fick involvera sig i hur man gör, vad som krävs och hur hela processen går till när man startar företag. Lite enkelt kan man förklara det –> Hitta ett problem, komma på en lösning och sedan gå till handling. Jag har också fått delta i en utbildning om Affärsutveckling. Tanken är att få de sociala företagen att sälja mer och tänka mer i affärsbanor. Riktigt spännande, så nästa vecka ska jag till Café 21:ans och se vad som kan förbättras, kan man till exempel höja priserna en aning eller vad krävs för att utvecklas.

Nu tar jag helg! // Virginia

En Luxemburgisk vår

Hej kära praktikanter och läsare,

Detta är mitt första blogginlägg för “Blog reports from the field”, något jag ser mycket fram emot att vara en del av! Jag har, precis som många andra bloggare på denna plattform, praktiserat för Europaorgrammet sedan Januari 2017. I snart nio veckor har jag haft nöjet att praktisera i Luxemburg, “hjärtat av Europa”, endast 1 timme från Frankrike och Tyskland, och ett litet längre hopp från bl.a. Schweiz.

Till att börja med vill jag förklara min kärlek till detta lilla land vi kallar Luxemburg. Ett litet land med en helt otrolig internationell feeling och öppenhet blandat med en kraftfull nationell stolthet, något jag inte fått uppleva under någon av mina tidigare resor. Som Luxemburg-bo får du konstant växla mellan franskt som tyskt språk som kultur, men som främst engelskspråkig praktikant kommer man extremt långt med ett glatt “Bonjour!”. Landet är både ungdomligt och vuxet med stor variation av kultur och sevärdigheter. Allt ifrån vingårdarna i Mosel-dalen, slotten och de vackra vandringslederna uppe i norr, till nya restauranger och barer som öppnar om vartannat i citycentre.

Som Europastudent med inriktning inom Nationalekonomi var det en självklarhet för mig att söka mig till en praktik i finansvärlden, och jag har verkligen haft turen att komma så långt som det finansiella centrumet Luxemburg. För trots sina vingårdar och slott, är Luxemburg mest känt som ett europeisk finansiellt hjärta, med bland annat European Investment Bank ett kvarter bort från mitt kontor. Det är dock viktigt att påpeka att denna “stämpel” är något Luxemburg aktivt försöker att tvätta bort. Nya bokföringslagar och tydligare riktlinjer för dotterbolag placerade i Luxemburg, som exempelvis det jag praktiserar för, är något som i princip dagligen påverkar de Luxemburgiska bolagen. “Postlåde-företag” blir allt ovanligare, och Luxemburgarna (och övriga EU) gladare.

Men vad är det jag gör här då? Jag praktiserar för Stena, rederiet från Göteborg, ja just det – det där företaget som har Danmarksbåtarna! Men Stena Line är enbart en sfär av flera inom Stena AB. Just nu sitter jag i Stena Investment Sarls kontor i centrala Luxemburg, ett kontor med 6 anställda som sysslar med bokföring och investeringar i Stenas namn och portfolios- ett så kallat “Front-office”. Jag har här fått möjligheten att genomföra analyser och värderingar av sektorer och företag samt marknadsanalyser mellan konkurrenter, med fokusering på “high yield bond analysis”, d.v.s. bolag med lite högre riskförutsättningar som eventuellt kan vara intressant för Stena AB att investera i. Allt arbete genomförs på engelska, och jag får hela tiden presentera mina analyser, som sedan skickas för värdering till Finanskontoret i Göteborg.

Mer om hur sådana analyser går till och ser ut, kommer jag att förklara nästa vecka, då jag återvänder till kära Göteborg för en kort inlärningsperiod i “Back-office” för Stena Finance. Efter Göteborgs-veckan drar jag vidare till Schweiz, där jag stannar i ca 2,5 månad för Stena AG. Det ska bli roligt att ta med er på min resa, och jag hoppas ni alla hänger med!

 

Au revoir,

Sofie

“Jag har lärt mig mer av mina misstag än av mina framgångar”- Patrik Frisk

Förra veckan så hade vi på Västsvenska Handelskammaren besöka av Patrik Frisk, VD för ALDO Group. Idag är Patrik en av de största namnen i skobranschen, men annars mycket okänd i Sverige. En person med i övrigt lång prestigefull karriär inom allt som rör mode och detaljhandel. Han var huvudtalare på ett av handelskammarens event vid namn Oss-Emellan, där han inför ett femtiotal medlemmar delade med sig av sin syn på Ledarskap, Digitalisering och framtiden för näringslivet i Västra Götalandsregionen.

Jag fick möjligheten att arbeta med detta event från början till slut. Jag gjorde inledningsvis en research om Patrik som skickades ut till alla som var med och planerade hur det skulle gå till. Sedan förberedde jag vilka frågor som skulle ställas till honom och medverkade på själva eventet. Där tog jag även bilder som sedan lades upp på hemsidan tillsammans med en kort artikel som jag skrev ihop.

Inför uppgiften kände jag inte till att jag skulle publicera en artikel på hemsidan, och i ärlighetens namn så var jag lite nervös, även om jag gjort det vid tidigare tillfällen. Men mina kollegor sa att detta är bra för mig att pröva. Det vill säga, artikeln var inget som de senare skulle “bedöma” i traditionell mening. De ansåg bara att det vore lärorikt för mig att testa skriva ihop en kort artikel som tog upp lämpliga frågor från intervjun med Patrik Frisk. Tanken var medlemmar som inte arbetar inom retail- och modebranschen också skulle tycka att artikeln är intressant.

När artikeln väl skrevs så gick det ganska processen ganska smidigt till, jag var dock inte särskilt nöjd med resultatet. Även om jag fick en del beröm så tyckte jag den var ensidig och tråkig, åtminstone jämfört med hur talaren var på plats. Då kom jag att tänka på en sak som Patrik Frisk faktiskt hade hade sagt på eventet. Han sa: “Jag har lärt mig mer av mina misstag än av mina framgångar… När det kommer till personalutveckling så är det viktigt att ge dem, som man anser har potential i företaget, uppgifter och faktiskt låta dem misslyckas“. Då kom jag att tänka på hur bra det var att få utsätta sig för något nytt, där man inte riktigt har en uppfattning om hur utfallet blir, precis som med mig och artikeln jag skrev. Detta är ett bra ingrediens i en framgångsrik företagskultur, något som handelskammaren lyckats skapa och som jag känner varje dag. Vi tillåts vara kreativa, vi får göra fel- och i så fall får vi hjälp av chef eller andra kollegor.

Detta var några korta tankar från mig, hoppas att ni andra har det lika kul på era praktikplatser.

Sayonara

Årligt möte, svenskt utbildningsbistånd & konstnärers villkor

God förmiddag!

Idag är det sol och vårväder i Stockholm, helt underbart!

I eftermiddag anordnar vi ännu ett event; det årliga mötet där vi bjuder in olika personer för att lyssna på oss och andra aktörer med Unesco-anknytning berätta om vår verksamhet. Bland annat kommer Eva Friman som är föreståndare för SWEDESD (ett av världens största centrum för lärande och utbildning för hållbar utveckling (ESD), som arbetar för Agenda 2030 genom FN:s globala handlingsprogram för utbildning för hållbar utveckling (GAP). Hon kommer berätta mer om vad SWEDESD gör och deras koppling till UNESCO. Inför mötet har jag intervjuat Eva (artikel publiceras på måndag), hjälpt till med praktiska saker som material, inbjudan, program osv. Vi kommer även dela ut Svenska Unesco-priset, som i år går till Östersund och Region Jämtland Härjedalen; genom deras medlemskap i Unescos nätverk Creatives Cities lyft fram jämtländsk kultur och kreativ gastronomi som nyckel till hållbar utveckling och tillväxt. Även statssekretare Per Olsson Fridh, från Kulturdepartementet, deltar under mötet för att tala om konstnärers press- och yttrandefrihet. Tanken med mötet är att informera om vad Svenska Unescorådet är och vad vi gör i praktiken.

Jag har också varit med och tagit fram ett PM om hur den negativa utvecklingen har sett ut för svenskt utbildningsbistånd, som ska presenteras för statssekretare Helene Öberg på Utbildningsdepartementet kl 13.35 idag. Det ska bli spännande att se hur en sådan dragning går till och förhoppningsvis bidrar det till att det svenska biståndet för utbildning prioriteras högre!

I tisdags var jag med på ett intressant seminarium på Kulturhuset, där konstnärers arbetsmiljö och sociala villkor diskuterades utifrån två rapporter som tagits fram. Kulturminister Alice Bah Kuhnke inledde seminariet med att berätta om den nya konstnärspolitiska utredningen som hon tillsatt och sedan följde panelsamtal med olika personer från kultur- och konstnärssektorn.

Det var en liten sammanfattning om vad jag pysslat med på min praktik sedan mitt senaste inlägg. Det har förstås hänt massa andra småsaker, som kanslimöten, videomöten med våra kollegor i Paris och liknande. Min intervju med pristagarna av For Women in Science, som jag nämnde förra gången, publicerades på Internationella kvinnodagen 8 mars, läs den här!

Ha en fin torsdag!

Anna

Mamma mia, here I go again!

Hej kära läsare!

Hoppas att allt är bra med er! Här i Canberra flyter livet på och i helgen turistade jag i Melbourne med praktikanter från andra länders ambassader. Det finns ett väldigt bra nätverk på Facebook som kallas “Little ambassadors in Canberra” där vi praktikanter hittar på saker hela tiden vilket har gjort det enkelt att hitta nya vänner.

Förra helgen hände mycket för ambassadens del och som jag skrev i mitt förra blogginlägg höll vi i en mottagning på residenset för Svenska skolan i Australien och organiserade ett ABBA-event. Jag var med och hjälpte till med båda eventen och det var kul att träffa svenskar från Svenska skolan. ABBA-eventet var även lyckat.

Det är väldigt mycket ABBA i Australien just nu eftersom det i år är 40 år sedan ABBA var på turné här. Förutom ABBA-eventet förra helgen kommer det bl.a. hållas en ABBA-fest där alla ska klä ut sig. Men det kanske mest intressanta för min del är ABBA-festivalen som hålls i en småstad som heter Trundle i maj. I Trundle bor inte ens 1000 personer och festivalen har vuxit som bara den sedan den startade 2011. Förra året var det över 7000 personer som åkte till Trundle för att vara med på festivalen och australierna älskar verkligen ABBA! Jag ska åka dit med ambassadören, hans familjs och ambassadörens assistent och vara där över helgen för att jobba. Förutom ABBA-festivalen kommer ambassaden delta i andra event när vi är där.

Jag håller på med många olika uppgifter just nu och har mycket att göra. Jag håller bl.a. på med rapporter för mänskliga rättigheter i Australien och Papua Nya Guinea. Praktikansökningarna väller även in och jag är delaktig i att välja ut eventuella praktikanter för hösten. 31 mars går ansökningstiden ut.

Förra gången jag bloggade ville jag ha med bilder, men av någon anledning kom de inte med i blogginlägget. Om det är med någon bild denna gången är det på mig och mina kolleger när vi var på vår “planning day” 🙂

Ha det!

 

 

#allakanstarta

IMG_0856 (1).jpg

Hej alla fina människor där ute!

Nu har halva praktiktiden gått, och det känns som tiden bara flyger iväg! Ni som får möjlighet till att göra praktik, gör det! Ni kommer inte ångra er, man får så mycket erfarenheter, nya kontakter och man får vara med om ett flertal minnesvärda händelser.

En minnesvärd upplevelse jag fick ta del av var UF-mässan! Temat var Entreprenörskap på riktigt. WOW säger jag bara, vilket evenemang, vilken invigning och vilka härliga unga entrepenörer! En riktigt spännande upplevelse med både positiv stämning och med tusentals unga entrepenörer som bara sprudlar av nya, trendiga ideér. Jag, och mina två handledare befann oss på mässan och deltog som både jury för att utse årets kooperativa UF-företag och med en monter vid partners-bordet för att informera UF-företagen att Coompanion finns och skulle de behöva företagsrådgivning så är man välkommen in till oss. Vinnarna för årets UF-företag blev Watoto Studios UF Från Göteborgs Högre Samskola. När dagen var slut vid sex tiden för min del och för nio tiden för jury:n och för elevernas del, var man heeeelt slut, trött i fötterna och hes röst då man hade pratat och informerat hela dagen, men det var det värt. Åkte bussen hem med ett stort leende på läpparna..

Jag har också varit på en del studiebesök för projektet tusen jobb, där vi försöker hitta deltagare som stått utanför arbetsmarknaden under en längre tid. Jag och min kollega Jessica var på besök hos bland annat Grimbo bilvård, Vägen ut! Fastighetsservice och Lärjeåns trädgårdar och Kafé. Vi intervjuade två stycken personer och det kändes som de kommer komma med i projektet. Ha det fint!

IMG_0838.jpgIMG_0836.jpg

“Super woman”

Salem,

Tiden bara flyger iväg. Har nu praktiserat på UD i 0 år, 1 månad, 3 veckor, 6 dagar och 8 timmar. Ingen dag är sig lik, även om många består av att läsa, skriva och svara på mail. Sen mitt senaste inlägg har jag fått träffat ännu fler intressanta människor. Jag har varit med och organiserat möten med den interna RK A.T-gruppen och relevanta myndigheter, jag har fått delta i ett lunchmöte med särskilda ambassadörer och ett annat med den polska ambassadören. Mycket av tiden består av att gå på möten, byta information, erfarenheter och skapa kontaker. Vissa veckor kanske enbart består av ett möte i veckan, medan andra snittar 2 möten om dagen. Det är oerhört lärorikt och intressant att få vara med på alla sammanträden. Att få observera diplomater, ambassadörer och ja, alla regeringskansliets tjänstemän in action är som att titta på film. Nu ska jag inte dra alla över en kam, men tjänstemännen på RK har ett unikt förhållningssätt. Det är oerhört viktigt att man är medveten om vad man säger, skriver och hur man tolkar texter. Mycket skrivs mellan raderna och en punkt eller ett kommatecken kan vara avgörande för betoningen och meningen i texten.

Jag har sagt det förr och kommer säkert säga det fler gånger: jag har haft tur. Turen av att få hamna på en praktikplats där alla är underbara, öppna och hjälpsamma. Turen av att ha härliga praktikantkompisar som alltid är glada och godissugna. Men framförallt turen av att ha en så fantastisk handledare som jag har. Min handledare är verkligen mån om att jag ska trivas, hon inkluderar mig i mycket och visar verkligen stort förtroende för mig. Jag har fått höra kommentarer som “Oj, ska du skriva det? Din handledare måste verkligen tycka att du är duktig” eller “Är det ditt ansvar? Din handledare litar verkligen på dig”. Häromveckan fick jag exempelvis äran att skriva ett manus till min handledare som hon använde på en paneldiskussion om “Women and Extremism” där bland annat Anna Carlstedt, den Nationella Samordnare för att Värna Demokratin mot Våldsbejakande Extremism, m.fl. deltog, SÅ HÄFTIGT.

Jag kan ärligt säga att jag inte hade mycket kunskap i A.T-frågor innan jag började på UD. Mycket av den kunskap som jag idag besitter är tack vare min handledare. Hon lär mig mycket om A.T-frågor generellt, om relevanta organisationer/aktörer, men även om arbetet på UD och RK. Hon har gått från, att i början vara min handledare till mentor och nu förebild. Det är mycket tack vare min handledare som jag orkar ta mig upp ur sängen och pallra mig till Fredsgatan varje dag. Även om jag har otroligt roligt och varje dag är fylld av glädje, är det svårt att undgå att arbetet på RK är stressfullt och hektiskt. Igår blev jag och min handledare tvungna att jobba över, eftersom vi håller på att förebereda inför ett ministermöte i Washington D.C. Det blev en arbetsdag motsvarande 14 timmar, alltså 5 timmar övertid. Hade jag inte trivts så bra som jag gör, hade jag nog aldrig stannat. Vi gjorde dock det bästa av situationen: Vi gick och köpte ostbågar, sushi och cola. Jag blev ännu mer imponerad av min handledare som idag tog taxin kl. 05.00 till flygplatsen för att flyga till Bryssel för ett möte. Dessutom, eftersom vi fortfarande inte är klara med alla förberedelser inför mötet, måste hon, när hon väl kommit tillbaka till Sverige, vid 20-tiden, åka tillbaka till UD för ännu mer jobb. Som sagt, en stor förebild en riktig “Super woman” (Citat by AnnaP).

Tänker avsluta mitt kära inlägg med ett inspirerande citat av min fantastiska mamma “Är det ett problem, så går det att lösa. Går det inte att lösa, så är det inget problem”.
#Skålpåden (med cola såklart).

Allt gott,

xoxo

SandyP