Att bo i New York

“Wooow, ska du bo i New York!?” var reaktionen flertalet gånger från diverse olika människor när jag berättade var jag skulle göra min praktik innan jag åkte hit. New York är verkligen städernas stad för en hel drös svenskar, verkar det som. För min del var det såklart inte främst på grund av staden jag sökte mig hit, utan för praktikplatsen på FN-reppen. Jag hade varit här en gång tidigare, och faktiskt inte blivit sådär pang-bom-dödskär i staden som så många andra vittnar om. Såhär efter ungefär två månader kan jag dock instämma – det ÄR en fantastisk stad på många sätt. Är väl medveten om att ynka två månader såklart inte kan räknas som att jag faktiskt vet hur det är att bo här, men tänkte ändå lista det jag gillar mest med New York hittills.

Det finns alltid något att hitta på. Alltid. New York kallas inte “staden som aldrig sover” för intet. Det är helt enkelt svårt att bli uttråkad här, för möjligheterna är enorma. Varenda kväll pågår något roligt event, någon fest, det finns musikaler, idrottsevenemang, museum, du kan gå på bio på en rooftop, marknader, och så vidare, och så vidare. Finns nog ingenting den här staden saknar när det kommer till aktiviteter – det är bara att välja och vraka.

Shoppingen. Såklart! Kläder och skor är något av få saker i New York som faktiskt är billigare än i Sverige. Stort utbud i alla prisklasser, och dessutom är det alltid öppet. Shoppa en söndagskväll? Inga problem. Som sagt, den här staden sover aldrig. Många av matbutikerna är till och med öppna dygnet runt. Älskar det!

Mat. Även här är utbudet enormt. New York är mest känt för sina goda pizzor, men det finns nog, ärligt talat, inget i matväg som saknas här, utan det går att få tag i mat från alla världens hörn om man så önskar. Även svensk sådan, utifall en får lite hemlängtan.

IMG_3031

Livets pannkakor hittar ni på 5 Leaves i Brooklyn

Miljön. Hur fotogenisk stad är inte New York? Tror faktiskt aldrig att jag har spenderat så mycket tid på att fotografera gator och hus tidigare. Det är något visst med höghusen, och jag tröttnar aldrig på att knäppa bilder av vare sig utsikten från kontoret eller den över Empire State Building som tornar upp sig framför mig varje morgon jag kliver ut genom dörren.

 

Musik. Det är nog faktiskt vad som står allra högst på min lista över vad jag älskar med New York, men så är jag i allra högsta grad en musiknörd. Livemusik förgyller både var och varannan tunnelbanestation i staden, men också väldigt många barer och restauranger. Inte nödvändigtvis samma typ av musik jag vanligtvis lyssnar på, men det är lika härligt oavsett. Aldrig varit förtjust i jazz, men det har jag nu varit och sett flera gånger. Till helgen ska jag även på min första gospelkonsert. Nästa vecka kommer jag även att bocka av min andra musikal sedan jag kom hit. Underbart.

 

jazz

Sedan är finns det givetvis bitar med att vara här som en ibland stör sig på. Det tog mig till exempel en månad innan jag vande mig tillräckligt vid alla ljud i staden för att kunna sova bra på nätterna. Även klockan 4 på morgonen är det nämligen full rulle med tutande bilar och sirener på gatan utanför huset jag bor i. Fördelarna väger dock klart över, såklart.

Med det tackar jag för mig för den här veckan. Nästa inlägg blir mer praktikrelaterat igen. Den här veckan väntar vi återigen besök av utrikesminister Margot Wallström, min handledare är bortrest och jag därmed in charge av alla intervjubokningar. Återkommer med rapport om hur det gick.

/Olivia

Advertisements

Mina sista reflektioner från Sydafrika

Keep in touch, don’t be a stranger and do not leave the Whatsapp group! 

15 hp senare och kanske lite mindre förvirrad avslutar jag idag min praktik på IUCN ESARO. Den senaste veckan har jag avslutat mina sista arbetsuppgifter, ätit ohämmat med Magwinya dvs. friterade munkar till förmiddagskaffet och chit-chatat med mina kollegor mer än vad som kanske är okej i ett kontorslandskap. Under lunchen kuppade också mina kollegor, som i hemlighet har samlat in och köpt presenter till mig. Så om ni ser en tjej på Campus Haga klädd i afrikanska tyger och smycken tillsammans med kängor och vinterjacka så är det jag.

Jag tror att min största insikt såhär i slutet av praktiken är att en utlandspraktik handlar om så mycket mer än vilka arbetsuppgifter jag har fått utföra. Visst har jag lärt mig mycket om t.ex. integrerad vattenförvaltning, multilateralt samarbete kring en naturresurs i praktiken, utvecklingsarbete osv. men för mig är det nog helheten kring min tid här i Sydafrika som jag kommer att minnas och som påverkat mig mest. Att jag har fått en smygtitt eller smakprov i hur det skulle kunna vara att leva och verka i en annan kultur och ett internationellt sammanhang. Men också insikt i att det är slitigt att bryta upp och starta på nytt i ett okänt land. Jag har tidigare tänkt att det är glammigt att göra en Sida JPO-tjänst eller att jobba med utvecklingsarbete ”på fältet”. Men även om jobbet är roligt så tycker jag också att det är viktigt att påpeka att det också är slitigt att försöka bygga upp en vardag och skaffa en umgängeskrets utanför jobbet och att det kan bli ensamt. Jag är därför tacksam över den här erfarenheten, ”jobba utomlands-light”, för det har gett mig lite bättre inblick i vad det faktiskt innebär på ett personligt plan att ge sig in i en sån här karriär.

Men som alltid är det ju människorna som lämnar allra mest bestående intryck och som det känns absolut jobbigast att lämna. Jag vill därför bara ge en shout out till min fantastiska handledare, som både är street smart och professionell och kan konsten att ta fram rätt sida vid helt rätt tillfälle och som utstrålar R E S P E C T. Är också så glad och tacksam över hon varit så tydlig och generös med att påpeka att jag som praktikant är här för att lära och att begå misstag att lära av. Och sen en eloge till mina härliga kollegor på IUCN ESARO, som definitivt har berikat min praktikperiod och förklarat allt ifrån hur politiken i deras hemländer fungerar till hur jag ska få en bättre rating på Uber.

Så i veckan packar jag ihop och åker tillbaka till Sverige med lite mer erfarenhet, förmodligen inte så mycket klokare men med så mycket bättre koll på Sydafrika (och mitt nya bästa land: Zimbabwe – who would have thought…?). Känner mig ändå rätt redo för att återvända till Studietorget Campus Haga, Göteborgsrusk, uppvärmda hus, det kontantfria samhället, högertrafik men framförallt – Posthotellets och hela Göteborgs stads julpynt!

Till sist tänkte jag ändå avsluta med mina sista points to ponder för den här gången:

  • Kom på att jag inte ens har skrivit något om hur jag under mina första veckor förvånades över att apartheid fortfarande ibland är synligt i samhället, i normer, i förbifarten i ett samtal, små nyanser i interaktionen mellan människor. Något som faktiskt gjorde mig väldigt illa berörd och som förvånade mig eftersom Sydafrika avskaffade apartheid iochmed demokratiseringen 1994.
  • Saker jag kommer sakna: solen, värmen, det bra vädret, att det blir ljust tidigt, att det typ aldrig regnar, att den sydafrikanska våren är en riktigt bra svensk sommar, att inte frysa, frukt, pannkakor, morgonsol, kvällssol.
  • Dags nu att återacklimatisera mig till kollektivtrafik, vegetarisk mat och bojkotten av ”exotisk” frukt.
  • Saker jag ser fram emot: fika, gravad lax, reunion med MaPS-klassen, data på mobilen, ost. Att ha koll, typ.

 

Så nu kommer jag att försöka carpa min sista helg i Sydafrika genom att klämma in så mycket vandring, solning, braai och pannkakor som möjligt samt helt enkelt hålla tummarna att jag en dag får återvända.

 

Med sol,

Emma

… och de Globala målen

Hej,

Häromveckan berättade jag om något som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen Agenda 2030 och de Globala målen för hållbar utveckling. Jag vill gå in på dem lite mer i detalj och ge ett exempel på hur vi jobbar med dem; inom och utom Sverige. Nämligen med själva mätningen av den. Att kunna följa upp, mäta, jämföra och rapportera hur det går är avgörande. Alla som tagit en springtur kan relatera till funderingen: “hur många kilometer har jag sprungit och hur många har jag kvar?”

Just nu pågår en omställning i länder runt om i världen för att skapa rutiner för uppföljningen av målen. I Sverige har regeringen gett i uppdrag till Statistiska Centralbyrån (SCB) att vara delaktiga i arbetet med uppföljning av målen. Därmed kommer SCB för Sveriges del att spela en viktig roll i att mäta och utvärdera vårt arbete med genomförandet av Agenda 2030 och de Globala målen. SCB kommer även att samarbeta med motsvarande myndigheter i ett flertal låg- och medelinkomstländer för att öka tillgången på data och stärka kvaliteten på nationell statistik i dessa länder (SCB, rapport från 2016).

Utöver detta har FN också skapat ett forum för att följa upp hur medlemsländernas arbete med Globala målen fortlöper. Forumet kallas High Lever Political Forum (HLPF) och kommer att hållas en gång per år. Var fjärde år kommer HLPF hållas i FN:s generalförsamling då världens alla stats-och regeringschefer kommer att samlas för att diskutera genomförandet av agendan och utvärdera det hittills genomförda arbetet. Även andra aktörer kommer att ha möjlighet att delta i HLPF i generalförsamlingen.

Att leva upp till Agenda 2030 och uppfölja arbetet är alltså på varje lands ansvar. Civilsamhället, organisationer, myndigheter och andra samhällsaktörer kommer tillsammans med Sveriges regering alla att behövas i arbetet med att utvärdera Sveriges resultat och se till att vi går i en positiv riktning. Arbetet med att uppnå Globala målen sker både nationellt, regionalt och internationellt. Något som kommit att fascinera mig särskilt är likheter och skillnader mellan länder i deras närmande till Agenda 2030. Att Sverige tidigt har visat ett ledarskap för genomförandet gör mitt och vårt arbete ännu mer motiverande.

Är du nyfiken på vad som händer bakom kulisserna på utvecklingsarbetets diplomatiska sfär? Då ska du definitivt söka denna praktikplats.  Ja, jag kan själv inte tänka mig en bättre plats för en global hållbarhetsentusiast med statsvetenskap i ryggsäcken. Att få befinna sig mitt i det politiska och diplomatiska navet i New York är en fantastisk, och snäppet beroendeframkallande, upplevelse.

Over n out,

/Karolina

 

 

Halvtid – och varm i kläderna.

Hej vad tiden går.

Jag tänkte publicera två inlägg med ganska tätt mellanrum, för att skrivande inlägg inte skall bli alltför långt. Först ut blir detta med fokus på vad jag har gjort den senaste tiden, och ett senare med allmänna tankar om praktik, studier och framtid – precis som bloggens övriga skribenter har nämnt kanske ni förstår att mycket händer i huvudet under praktiken.

Arbetsuppgifterna avlöser varandra, och vi har allt haft några fantastiska födelsedagsfiranden på kontoret sedan sist. På Nowa har jag satt tänderna i en verksamhetsplan för en kunds räkning. Kunskaper och engagemang i excel är verkligen eftertraktat. Vidare har jag gått på otaligt många kundmöten och bekantat mig med den digitala världen som i allra högsta grad ÄR framtiden, i viss utsträckning i alla fall. Jag syftar här på digital marknadsföring som kanske inte är min allra bästa vän, men som har min största respekt. Visste ni till exempel att artificiell intelligens är mycket närmare att ta över världen än vi någonsin trott?

Jag har varit på tre frukostföreläsningar inklusive Nowas eget månatliga event ”Nyfiken på”. Det första seminariet var i regi av Sveriges kommunikatörer, som man för övrigt kan bli studentmedlem hos helt kostnadsfritt. På agendan stod ”folkrörelser på sociala medier”. Frukosten var god. Det andra frukostseminariet stod Göteborg & co för. Här pratade vi om hur man ser på Göteborg som destination. Ordet destination var såklart viktigt, icke att beblanda med Göteborg som stad utifrån gemene persons ögon. Vi fick en kort historisk inblick i hur man har sett på Göteborg som destination ute i världen sedan 2001. Jättegod frukost här också – bra lokaler på Arena första lång. Vill verkligen tipsa alla som någonsin skall anordna en föreläsning ute på lokal att knacka på hos hyresgästföreningen och låna deras lokaler.

Nyfiken på, som är Nowas egna frukostföreläsningsserie, anordnades denna gång på Clarion post hotel. Som ni hör, väldigt god frukost här också. Föreläsare var Katarina Berg, som är HR-chef på Spotify som pratade om hur man skapar en god företagskultur och en attraktiv arbetsplats. Vill ni lyssna så finns avsnittet publicerad på typ iTunes, Podomatic eller Nowas facebooksida. Jag har verkligen blivit en sån klyscha som älskar frukostföreläsningar, antar att det är blandningen av praktiskt arbete och inspirerande talare som får mig att gå igång.

Härnäst skall jag sätta tänderna i en strategi för ett av Nowas affärsområden, och vara behjälplig under ett storytellinguppdrag. Hur roligt lät inte det? Exakt!!!

Men först skall hela kontoret – utom jag 😦 – åka till Alicante och ha det gôtt.

Okej, praktikplats 1 avklarad – praktiksplats 2: Kör.

I regel arbetar jag med Chair-uppgifter mellan mån-ons i veckan. Förutom att min att-göra-lista bockas av, men ändå blir längre, så har jag varit på en frukostföreläsning och en dagskonferens. Vi börjar med dagskonferensen som arrangerades av Connect Väst och hölls på Svenska Mässan. Mellan 12.00 till 18.00 stod mingel och föreläsningar på schemat. Wow, vad företagarvärlden är stor? Är en tanke som har slagit mig under hela min tid på Chair management. Jag, som närmast kommer från den ideella sektorn och universitetet har verkligen mycket att lära om företagarvärlden. Och genom Chair har jag verkligen kommit en bit på vägen. Fakta som kan vara bra för er att veta, exempelvis, är ju att majoriteten av Sveriges företag är ägarledda, dvs inte börsnoterade. Många är också familjeföretag, och står någon gång inför ett generationsskifte. Hur hanterar man ett sådant på bäst sätt? Just den frågan är högaktuell hos Chair Management.

Den andra frukostföreläsningen handlade om ändringar i skatteverkets regler om fakturering av styrelsearvode. Sug på den ni! För er som undrar, så skall ni efter årsskiftet i regel inte fakturera från eget företag, men fråga skatteverket för att vara på säkra sidan.

LinkedIn-arbete, framtagning av föreläsningar och föreläsnings-PDFer och samtal till kunder – ett axplock av vad jag har gjort den senaste tiden och vad som fortsättningsvis komma skall.

I senaste inlägget lovade jag bilder. Här kommer lite härliga sådana!

Tack för idag – i eftermiddag väntar ännu ett födelsedagsfirande.

/Frida, praktik på Nowa kommunikation och Chair Management.

Ökat ansvar

Ibland är det svårt att veta vad som förväntas av en på ens praktikplats och hur mycket man kan begära att få göra och hjälpa till med. UNFPA har ganska strikta regler kring vad praktikanter får och inte får göra, vilket ibland har fått mig att känna mig osäker i vad jag kan kräva. De arbetsuppgifter jag har haft hittills har varit intressanta, men samtidigt svåra och trögstartade. Ibland har dessa uppgifter även känts lite löskopplade från det min handledare jobbar med. Jag har sedan början på praktiken huvudsakligen arbetat med en rapport om hur man bedriver forskning om ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa vilket är ett komplicerat arbete som jag fortfarande kämpar med.

Sedan förra veckan har en kollega slutat. Denna kollega, min handledare och jag var de som har arbetat med The Global Programme, programmet för att förhindra barnäktenskap världen över. I och med att denna kollega har slutat för att börja på ett utav UNFPAs landskontor i Afrika (jag kommer faktiskt inte ihåg vilket), har arbetsbördan för min handledare ökat och hon har då gett mig fler uppgifter vilket jag tacksamt tar emot.

Några av de andra arbetsuppgifter jag fått är att delta i Skype-möten som kallas ”mid-year calls” med länderna som deltar i The Global Programme. Dessa samtal är möten där personal från huvudkontoret, de regionala kontoren och landskontoren från både UNFPA och UNICEF deltar och går igenom vilka aktiviteter som har gjorts och hur de lever upp till de krav som ställs på länderna. Under mötena har min uppgift varit att ta anteckningar. Jag hoppar även in på mindre uppgifter som att se till att dokument ser bra att, att alla bilagor finns med och att innehållsförteckningen stämmer. Det kan dock även vara saker som att gå igenom UNICEFs och UNFPAs utvärderingskontors kommentarer på texter och dokument och se hur vi kan implementera dessa förslag i texterna. Ibland hjälper jag även till med att översätta svenska regeringens beslut om ökat bistånd till UNFPA eller hjälper till med registrering inför olika event.

Det är som roligast när det är mycket som händer och när uppgifterna är varierande, men nu är jag återigen fast med rapporten om ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa. Jag måste även sitta konstant med duolingo för idag har vi ett ”mid-year call” med Haiti och jag pratar inte franska…

Allt gott,

Klara

Kunglig visit

New York-livet och praktiken rullar på, och trots att få dagar är de andra lika börjar jag känna att jag har fått lite mer koll på hur kommunikationsteamet arbetar här. Förutom ett par större projekt så ingår det i mina dagliga uppgifter att bland annat skriva utkast och publicera material på hemsida, twitter, instagram och Facebook. Extra krut läggs på representationens twitterkonto, där det handlar mycket om det som kallas digital diplomati (superintressant, tänkte ägna ett eget inlägg åt det framöver). Även press och kontakt med media arbetas det mycket med. Idag har vi till exempel arrangerat en pressträff med både svensk och internationell media, kring vilken jag har fått sköta en del av förberedelserna. Jag har även fått sitta med när vår ambassadör Olof Skoog deltog i en längre intervju. Någon från kommunikationsteamet måste alltid närvara vid möte med medierna för att spela in det som sägs, bland annat i syfte att alltid kunna gå tillbaka och lyssna vad som faktiskt sagts vid till exempel en felcitation.

22450508_10155270530209620_883023767_o

Dagens pressbriefing med journalister från allt mellan Sveriges Radio till CNN och Al Jazeera.

Eftersom sociala medier står för en stor del av kommunikationsarbetet innebär det att vi ofta är med “där det händer” och samlar material i form av bild och film till våra kanaler. Det är en kul del av jobbet, både för att jag tycker om att fotografera och för att det är roligt att få delta vid högnivåmöten och andra evenemang. Ett sådant tillfälle var när drottning Silvia och prinsessan Madeleine besökte FN förra veckan för ett event som arrangerades av svenska FN-representationen och Childhood Foundation (som vår drottning har grundat). Mina uppgifter för dagen var dels att eskortera den svenska journalisttruppen inne i FN-skrapan, dels att agera fotograf under eventet.

Efter en något turbulent start på dagen där FN-vakterna inte ville släppa in vare sig TV4, Expressen eller Svensk Damtidning på grund av fel i deras system, fick vi in samtliga precis i tid till kungligheternas entré. Jag fotade med en systemkamera jag aldrig använt tidigare och hann inte bekanta mig med denna förrän de dök upp. Dessutom svårfotograferade ljusförhållanden – inte ultimata förutsättningar för kanonbilder. Tackar mitt tonårsjag för att jag fotograferade så mycket med riktig kamera på den tiden att jag ändå lyckades behärska ISO-, vitbalans-, slutar- och bländarinställningar tillräckligt för att få till någorlunda ok (med betoning på ok) bilder. Särskilt som kungahuset hade misslyckats med sina och ville använda mina till sina sociala medier.

Dagen avslutades sedan med Childhood Foundations årliga galamiddag. Vi praktikanter fick lov att gå gratis under förutsättning att vi hjälpte till under ett par moment under kvällens gång (ehh ja tack, helt ok!). Första och förmodligen sista gången jag närvarar på ett så påkostat och kändistätt event. Kände mig aningen malplacerad bland alla celebriteter, diplomater och företagsledare, men ack så roligt det var! En dag jag alltid kommer minnas.

22471855_10155270555279620_1179053992_o

Såhär stilig har ni då aldrig sett mig förr!

Blöteborg säger hej!

Här sitter jag på min vanliga plats (D51) i kontorslandskapet på Eklandagatan 86 med en kopp kaffe i handen och kollar ut över ett förvånansvärt soligt Göteborg. För ja, denna höst har hittills bestått av regn i mängder och många dagar då jag har kämpat mig till kontoret trots sönderblåst paraply och horisontella regnskurar med inslag av hagel.

Praktiken i sig rullar på, idag insåg jag att det redan är vecka sju och att jag därmed snart är halvvägs. Som vanligt är jag tudelad, å ena sidan känns det som jag har varit här på RISE längre och å andra sidan som att jag kom hit förra veckan. Projekten går bra, jag sammanställer just nu tidigare dialogforskning i en översikt och parallellt  ställer jag samman normkritiska riktlinjer som vi ska skicka ut till arkitektfirmor på prov. I förra veckan var jag även på en konferens som Mistra Urban Futures arrangerade om gröna, rättvisa och tillgängliga städer. Jag fick gå runt och ta del av hur det i praktiken kan gå till i arbetet med komplexa frågor jag i princip tidigare bara mött i skolbänken, som vad hållbarhet faktiskt är, vilket typ av hållbarhet som menas och vad som kännetecknar en rättvis stad.

Jag förstod även av tidigare författares inlägg att det borde vara i hög tid att ansöka om praktik för vårterminen nu. Jag tyckte Emmas tips var bra och kan bara instämma med henne, så jag skickar nog mest pepp till alla er som sitter och sliter med ansökan efter ansökan, skriver om det personliga brevet xx antal gånger och filar på CV:t fram och tillbaka.

Dagens kuriosa:
Göteborgs mest frigående höns återfinns utanför mitt kontorsfönster. De tillhör huset mittemot kontoret men strosar runt överallt. De har kommit upp till oss ett antal gånger och följer efter en ibland när vi tar lunchpromenader. Jag bifogar såklart bildbevis, nedan ser ni när min handledare Lisa fått promenadsällskap.

blogg.jpg

/Kajsa